Detta är en fanfic från stargate atlantis, jag har försökt skriva den så att man ska kunna läsa den även om man inte sett stargate atlantis =)
Wraith är aliens som suger livskraften ur människor. Todd, Kenny, Bob och Steve har lyckats komma till jorden en mörk höstdag.
Todd steg av från bussen med Kenny, Steve och Bob tätt i hälarna.
"Dessa människorna har skurit ur pumporna så de liknar arga ansikten, patetiskt!" fnös Steve och kammad igenom sitt långa vita hår med fingrarna. Todd gav honom en ovänlig blick. "Så, när kommer maten?" frågade Kenny ivrigt och blickade ut över havet av människor. "Tyst!" beodrade Todd och slog till Kenny på armen som backade och gick rakt in i en pumpalykta och välte ner den. Todd tittade missnöjt på sin grupp av odugliga wraith. "Hur många människor här kan vi få med oss till Hiveskeppet?" frågade Todd i låg ton så att ingen människa skulle höra. "Min livsteckendetektor visar på 783, vi kan få med oss ungefär en fjärdedel" svarade Bob arrogant. "Mycket bra" svarade Todd. "Ni kan gå iväg och fortsätta med beräkningarna".
Kenny sprang ivrigt iväg med de två andra lite mer sura och arroganta wraith på släptåg. Todd satte sig tungt ner på en bänk mitt i vimset av människor. "Snygg dräkt" sa tjejen som satt bredvid honom. Todd vände sig om och tittade på henne. Hon hade guldglansigt hår och vackra gröna ögon. På sig bar hon en lång svart klänning. Vacker för en människa, tänkte han. Hon log mot honom. Todd vände sig om, ville inte ha uppmärksamheten. Tjejen fortsatte. "Du är inte härifrån va?" frågade hon lite nyfiket. "Vad är det ni firar?" frågade Todd för att försöka undvika frågan som hon ställt. "Halloween såklart" svarade hon utan entusiasm. Todd hörde det och frågade innan han hann tänka sig för. "Du gillar inte såkallat 'halloween', varför?"
"Nja, jag är bara inte den sortens människa som är så mycket för firande.. Oj, det är nog bäst jag går och hämtar mina vänner innan de druckit för mycket. Vi ses!" sa hon halft leénde och gick.
När Todd kom för att se hur det gick för de andra hade Kenny redan blivit färdig med sitt och vimsat iväg. "Han gick åt det hållet" sa Bob och pekade. Todd suckade och gick för att leta reda på sin dumma kamrat.
Det första han hörde när han kom fram var Kennys röst. "Herregulvd, detta smakvar undwerbaaaat!". Kenny stod vid ett runt bort med massa människor. Alla hade koppar eller glas i händerna. Hällde i sig allt vad de kunde. Några stod vid sidan om och skrek: " DRICK, DRICK, DRICK, DRICK..." . Åh nej! Kenny blev inte bra av kaffe, och det var just det som de drack. Todd borrade ner sitt ansikte i händerna, skämdes över Kenny.
"Åw, typiskth" sa Kenny när kaffet i hans kopp var slut. Argt kastade han iväg den så att den träffade en ung tjej i huvudet. Todd tog Kenny hårt i armen. "Din klumpiga oduglighet! Gå tillbaks till arbetet genast!" Väste han och puttade iväg Kenny som vinglade iväg i folkmassan.
Todd gick ner till sjön som låg lite längre bort för att få lugn och ro. Han blev förvånad när han såg tjejen med de gröna ögonen sitta vid vattnet. Tyst satte han sig bredvid henne. Hon log lite blygt när hon såg att det var han. "Vad gör ni här på jorden?" frågade hon. Todd blev förvirrad. Hur kunde hon veta att han var en såkallad 'utomjording'? Men kunde iallafall inte veta vad en wraith var, hon var ju helt orädd.
När tjejen märkte att Todd inte tänkte svara förklarade hon sig. "Jag visste att du inte var från denna planeten så fort jag såg dig.." hon pausade några sekunder innan hon fortsatte. "..Jag visste att du var annorlunda". Sedan la hon sitt huvud mot Todds axel och kollade ut över sjön.
"Kommander! Vi är redooo att åkaah..NUU!" skrek Kenny glatt och kom skuttande från folkmassan. Bob och Steve syntes inte till. Todd ignorerad honom och tittade ner på tjejen. "Vad är ditt namn?" frågade han henne. "Elina" svarade hon och kollade rakt in i hans gula reptilögon. "Då så Elina, tack för sällskapet. Vi kanske ses igen, vem vet?"
Och med de orden reste sig Todd upp och gick iväg med hyperglada Kenny galoperande efter sig. |
